Jag gör om alla söndagar till lördag ikväll 
och klär mig för att gå på kalas. 
I en bok som jag sparat enkom för denna natt 
ska jag skriva dem vackraste ord.

Sen målar jag om december till augusti för att 
få klä mig i handskar och hög hatt. 
Jag klipper ut alla stjärnor från himlens pappersvalv 
och lägger dem i en liten blå ask.

Och ingen vet om att jag ska ge den till 
en flicka med guldbruna ögon. 
Nej, ingen vet om att jag ska ge den till 
en flicka med guldbruna ögon.

Jag vrålar till vinden för att få den och förstå 
att det är lugnet som jagat dig tills nu. 
Men jag kommer med minnen från ett tivoli till dig 
där jag vet att ljuset aldrig tar slut.

Och ljuset skall vattna den ros som jag bär 
i mitt knapphål så den aldrig kan dö. 
Varje gång som jag viskar ditt namn för mig själv 
skiftar den färg från blå till röd.

Och ingen vet om att jag ska ge den till...

Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln 
för att stoppa om dig inatt. 
När du somnat så byter jag täcket mot mig själv 
och vilar på min hemlighet.

Och ingen vet om att jag ska ge mig till... 
En flicka med guldbruna ögon.

/Evelina